Kårblogg

Igår var det tentafest får ettorna. Det var en trevlig tillställning på Utposten med många glada studenter. SMEK-styrelsen höll lådan. Jag blev dessvärre av med en kofta och en sjal, jag förstår inte vad det är med folk? Kan man inte hålla sig till sina egna saker? För ca två veckor sen blev jag av med smink då jag hade förfest hemma!! ...

Det är skrämmande hur fort veckorna går, det känns som att det var igår en ny vecka började, men det är imorgon en ny vecka börjar. Nu till veckan kommer vi in i Oktober månad och hösten är verkligen här! Jag ser det på löven på träden , de börjar bli gula och röda och alltfler faller ner på marken. Jag ser det även på utsikten över till sundet, jag behöver inte längre hänga ut från balkongen för att se över till Danmark. På tal om Danmark så är det premiär för förfest i fören på torsdag!! (då vi turar mellan helsingborg-helsingör) Jag har sen länge sett fram emot denna kvällen, då jag själv älskar att förfesta i fören. Jag kommer dessvärre att svika er denna veckan! Jag sätter mig faktiskt på bussen mot Jönköping på torsdag för att umgås med min syster och övriga vänner hemifrån som studerar där. Det kommer bli en härlig helg som jag verkligen behöver nu, förfest i fören kommer ju faktiskt tillbaka nästa månad igen!

Igår hade vi "mellanstyrelsesittning", sittning med alla styrelser på Campus (Ing, Soc, Stampus, Spex och vi).. Det var en väldigt trevlig tillställning som anordnades för att vi skulle lära känna varandra. Vi stod för maten, spexarna för underhållningen och Stampus för lokal och försäljning av dricka. Kvällen fortsatte ut i Helsingborgsnatten för de flesta, men får  vissa av oss bar det av hem, jag var själv väldigt trött efter torsdagens utgång och känner att det är dags att "ta det lugnt". 

Jag såg en film i lördags, en sån där film som är tänkt att göra en lite kontemplerande, man ska gärna stanna upp och reflektera över sin tillvaro. Fjärilen i glaskupan heter den ungefär och handlar om en före detta Elle-redaktör som drabbas av en stroke som gör att han blir förlamad i nästan hela kroppen. Han förlorar alltså makten över hela sin kropp, förutom sitt ena öga. Filmen var riktigt bra och jag som aldrig släpper mobilen ur sikte missade ett par sms under de två timmarna. Vad den här killen gör är att lära sig kommunicera genom att blinka. Blinka! Och inte nog med detta, han bestämmer sig för att skriva en bok. Genom att blinka! Kan man ens tänka sig tiden det tog? Klart man börjar reflektera.

Hela söndagen reflekterade jag. På måndagen - inte så mycket reflekterande längre. På måndagen blev jag tidsbitch nummer ett och gick ifrån ett pilatespass tjugo minuter efter det startat, inte bara besviken på det riktigt dåliga passet utan även riktigt förbannad! Hur vågar den här människan ta min tid och slösa bort den hej vilt genom att vara kass?! Livet är för kort för dålig pilates! Så mycket för det reflekterandet säger jag. Jag tror att den här sidan av mig är den samma som vill sparka folk på hälsenan när de går framför mig på väg till bussen/tåget/kårrummet/föreläsningen. Hur vågar du gå så långsamt, jag har ju bråttom!

Och detta är alltså efter att jag sett en film om en kille som inte kan ta sig någonstans alls och pratar med ena ögonlocket. Jag tror att det är dags att börja reflektera igen. Ska göra det i helgen.

Hastiga hälsningar,
Cecilia
Utbildningsansvarig

Jag har turen att få träffa massor av inspirerande människor varje dag. Dessutom har jag äran att kalla många av dem för mina vänner. Detta inlägg kommer inte handla om dem för jag vet inte hur jag med ord skulle skriva hur mycket jag uppskattar dem alla. Jag tycker mycket om att lyssna på folk som är inspirerande och detta kommer handla om en av mina dagliga rutiner. Varje dag, givetvis med några få undantag, tittar jag på de filmade föreläsningar som läggs ut på Ted.com. TED står för teknologi, underhållning och design (fast på utrikiska) och är i grund och botten en konferens där framstående människor från en rad olika fält samlas för att dela med sig av vad de tycker är idéer som är värda att sprida. Jag tycker det är viktigt med drömmar och mål. Min dröm är att få tala på TED (Den extrema drömmen är att skapa en TED konferens i Europa, och hålla i den), mitt mål är att få gå på konferensen inom 20 år. 

Med ett mål att få gå på konferensen inom 20 år, 5 år mer än den funnits vill jag visa lite på hur svårt det är att få gå. Inte nog med att det kostar 6000. Då är det Dollar vi snackar. Det finns endast ett fåtal biljetter och du måste  söka och berätta varför just du förtjänar att få en plats, dessutom måste du nästan känna någon där och bli rekommenderad för att få gå. Alltså långsiktigt mål. Föreläsningarna ligger på cirka 18 minuter, är ofta i högt tempo men är av genomgående hög kvalité.  

Tills jag blir inbjuden och har råd att gå på TED får jag väl passa på att  titta på de filmade föreläsningarna gratis på deras hemsida. Jag slutar alltid titta med ett leende på läpparna. Vem vet, kanske du hittar något du gillar oavsett om det är Hans Roslings föreläsning om statistik, Tony Robbins om motivation, Al Gore om Klimatet, Jill Bolte Taylor om Stroke, eller Nicholas Negroponte om 100 dollars laptop eller Cliff Stoll om Allt.

Med detta vill jag avsluta med ett treminutersklipp om framgång hämtat från TED:


 
(funkar inte den inbäddade spelaren ligger den även här)
Nu till middag på villan,
Charlie

Då var det dags igen...

(photo: Courtesy of Maggan!)
Det är inte vi som fixar resan, men man får ju ställa upp för grannföreningen  och hänga på när en stor del av Campus åker ner till Alperna.... Tälten är uppe... kaffet kokat, grillen på plats och kön ringlar lång. Såhär timmen innan släppet av de 100 biljetterna till Bad Gastein 09 är stämningen på topp. Suspicious minds spelas givetvis på repeat. Gamla och dryga, nyblivna studenter, erfarna åkare och gamla stampusordföranden. alla är här...

Det är alltid kul när det händer saker, extra kul när det blir bra uppslutning. Vi ses i backen. Och givetvis efteråt. Fram tills dess får ni hålla tillgodo med gästföreläsningar och andra event som kåren och stampus ordnar på campus.

Med hopp om en biljett till BG!
Charlie,
Hooman och Maggan hälsar, (kötid 10h 35 min...) hittills...

För dig som mötte oss på söndagen såg det ut ungefär såhär.... 




Sanningen är att mycket på bilden inte fanns i vårt våra händer förrens i sista stund, och hade vi det så funkade sakerna inte.

Innan jag berättar hur lite som klaffade tänkte jag börja med att berätta att nollningen var en underbar vecka i mitt liv.
Massor av möten med glada människor och det mesta fungerade bra. Åtminstone utifrån sett. Men.

Oj vad Murphy visste vad han talade om när han skapade sin lag. Allt som kunde gå fel gick fel och även det som inte kunde gå fel gick ändå fel.  Ni ska få lite exempel. Våra tshirts blev klara på fredagen innan, noll marginal, mycket på grund av att leverantören vi hade från början blev akut sjuk och inte hörde av sig. Folk skadade sig, min cykel blev stulen kvällen innan nollningen. Sladden till megafonen gick av dan innan så jag fick stå och löda innan jag åkte till villan. Och då ringde hooman, precis när man ska börja prata. mycket, mycket mer gick fel. bland annat visade det sig att tyckeriet hade 3 veckors semester precis när vi behövde kuverten för utskick...

 Men resultatet blev ju bra, inte för många på sjukhus och många tackkramar senare tittar jag tillbaka på denna tiden. Trots att allt sket sig har det varit värt allt slit. För det ligger många mantimmar bakom nollningen, och nu hoppas jag att någon kommer stiga fram och axla ansvaret till nästa nollning, för att vara general i en vecka är något man aldrig glömmer....

Med detta vill jag avsluta nollningsperioden helt. Nu fortsätter jag som Ordförande för ett fantastiskt Utskott, SME vår egna "kår". Detta läsåret ska det bli större, bättre och vackrare. Min uppmaning till er: Häng på!

Glada miner,
Charlie Nisser
[email protected]