Magister och master, del 2.


Efter informationsmötet förra veckan (och kanske en del bistra miner från studenterna...) har det nu diskuterats på institutionen om hur man på olika vis kan säkerställa att vi studenter inte behöver gå miste om det masterår  som somliga av oss känner oss snuvade på. För att lösa detta, och detta är alltså inte något som är hugget i sten ännu, kommer vi erbjudas att under ett år läsa in det som vi behöver (15hp vetenskapsteori och metod) för att antingen kunna hoppa på institutionens andra del av  masterprogrammet eller ta ett masterår någon annanstans. Detta skulle alltså lösa problemen för dem som verkligen vill ha en "riktig"  master men vi kommer dock inte riktigt undan ett extra år Campus. Fördelen med upplägget är att man kan ta ett år och arbeta eller vad man nu vill göra och läsa lite vetenskapsteori på halvfart för att sedan hoppa på ett år med "full fart" igen.

Hur det nu än blir känns det väldigt skönt att se att det händer grejer och att studenternas åsikter och oro tas om hand.

Informativa(?) hälsningar,
 - Cecilia


Söndag

Tvätt klockan sju på en söndagmorgon - Alltid! Det verkar alltid som en bra idé när jag bokar och det är alltid en fruktansvärt dålig idé när det väl blir söndag. Ack, den dag man har tvättmaskin i lägenheten...
Men men, det finns värre saker här i livet och om man vill se det lite positivt så kom jag i alla fall upp och får något vettigt gjort denna söndag.

Jag måste ju berätta om den underbara middag det blev i fredags! Camilla och Cissi bjöd på laxcarpaccio med smörstekt sparris, parmesan och citron (mums!), Kristin, Helena och jag stod för fläskfilé med tapenade och fetaost med klyftpotatis medan Helen och Mickan svängde ihop vad som kan vara den godaste marängsvissen i världshistorien! Fantastisk kväll helt enkelt. Det är en jäkla lyx detta med våra fredagsklubbar, det är ju inte direkt studentmat det där!

Igår fick jag möjlighet att åka tillbaks till min gamla gymnasieskola, Katte,  och gå på syrrans case-tävling, det var också lite av en upplevelse faktiskt. Man blir ju lätt lite ödmjuk när man jämför vår case-examinationer med dessa, sex grupper gick upp framför en jury från Ekonomihögskolan och presenterade sina lösningar för att sen bli grillade av densamme. Och detta är sjuttonåringar, som drar på sig den kritstrecksrandiga kostymen och de fina skorna och blir inlåsta i ett klassrum i tre timmar en lördagsmorgon, utan mobiler och internet (bara det!) och sen redovisar framför en grupp som till slut var runt femtio stycken plus en jury på sex personer. Nä, det var häftigt helt enkelt.

Lördagen slutade med dubbelt 25-årsfirande för skattmästar-Anna och kassör-Sofie, väldigt trevligt indeed, massa trevligt folk och en del rödvin (som tyvärr också landade på stackars Saras fina klänning...).

Nä, nu ropar tvättstugan igen!

Med hopp om en söndag med pizza och bra film,
Cecilia

Värdet av AGORA - och riktigt bra vänner


Den 4 mars 2009 var förbannat bra dag.  Det går liksom knappt att förklara hur häftigt det är att en sådan dag anordnas på vårt  Campus. Så många människor under ett tak, som alla kommer för att knyta kontakter, lyssna på gästföreläsningar eller helt enkelt bara samla in så många pennor och vattenflaskor som möjligt.
AGORA-gruppen har gjort ett sådant fantastiskt jobb att jag inte riktigt vet var jag ska börja med mina prisningar. Men många är de i alla fall! Allting har flutit på så bra, från företag till sponsorer till mässa och bankett. (Och vilken bankett sen!)

Nä, jag är helt enkelt fortfarande galet hänförd av Agora 2009 - Ett stort tack från oss i styrelsen till Agora-gruppen!

Ni har väl inte missat: http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=736984

Något av det mest fantastiska med den här dagen var att efter en hel dag med vimlande och minglande, ömma fötter, handskakande och visitkortsbytande, stod jag till slut på ett dansgolv med de sex bästa brudarna i mitt liv. Dansandes och skrålandes (det var inte vackert, jag vet, men jag skäms inte) samlades alla sju fredagsklubbstjejerna. Det är tjejerna som varit med sedan dag ett här i HBG, det är de som påminner mig om att det finns mer än kår  att prata om (tro mig, jag har förbannat lätt att glömma...) och framförallt, det är de som finns där alltid!
(Oftast dansandes och skrålandes konstigt nog.) 

Och eftersom det är första fredagen i månaden idag är det alltså också dags för Fredagsklubb! Jag missade förra på grund av den fantastiska spexhelgen så jag ser extra mycket framemot vår trerättersmiddag med vin och skvaller i mängder :).

Hoppas ni alla får en lika trevlig helg som jag planerar att ha!

- Cecilia

Förresten, på tal om bra vänner och underbara tjejer så skickade söstra mi ett klipp - Winnerbäck och Dregen på samma scen, blir det bättre?:

http://www.youtube.com/watch?v=shsar-IPzNs&feature=rec-HM-rn

Nu är det spännande...!

Kårrummet är upp och ned. Kaffekokare står laddade på rad. Skjortor, skor, klänningar och kavajer är inhandlade... Det måste minsann vara AGORA på gång!

Ja, nu är det riktigt spännande men för min del får det faktiskt gå hur det vill imorgon (hur det nu skulle kunna gå annat än galet bra) -  jag är redan otroligt imponerad av AGORA-gruppen och allt deras jobb!

Vi ses imorgon!

- Cecilia

Ett riktigt schysst sätt att spendera en lördag

Lördagen den elfte oktober 2008 startades ett forum, ett forum olikt alla andra  forum (åtminstone i vår lilla kårvärld). Helsingborgs studentforum är namnet för detta forum. Idag var det femte gången vi träffades för att äta frukost ihop, diskutera studentfrågor i ett par timmar för att sedan äta lunch. Jag blir fortfarande hänförd av faktumet att det på en lördag, en tidig lördag kan tilläggas, träffas ungefär tjugo studenter som på helt frivillig basis pallrar sig upp ur sängen för att ta sig ned till rådhuset för att sedan sitta runt ett runt bord en halv dag och jiddra studentfrågor.

 Man kan lägga till att detta är studenter som verkligen inte behöver kämpa för att fylla sina dagar, tvärtom är detta studenter som redan arbetar minst ett par timmar i veckan med studentfrågor och sitter i ett par möten i veckan. Många av oss runt detta bord pluggar dessutom heltid, somliga dubbelt, och de flesta jobbar extra. Med detta i åtanke är det än mer galet att man tar sin lediga lördag till att gå på HSF. För så är det verkligen - än så länge är det ingen (åtminstone inte i min styrelse) som valt bort HSF för att bara vara ledig. Tvärtom fixas och trixas det för att byta arbetspass för att man ska kunna gå. Detta är något helt fantastiskt, och jag tror faktiskt inte att det bara handlar om att vi får ordentligt med gratis mat.

Jag tror snarare att det handlar om att man kan gå dit lagom bitter (bitterheten är ju tyvärr något som följer med kårarbetet och all annan ideell verksamhet) och gå därifrån peppad till tusen! Man får ny energi av att träffa alla dessa människor med sina idéer och olika sätt att arbeta och man känner att det vi gör är värdefullt och att det blir än mer värdefullt om vi gör det tillsammans.

Nu ska jag avsluta detta hyllningstal till Helsingborgs studentforum och de människor som ser till att det blir av och gå tillbaks till min  "att göra"-lista. En viktig punkt på denna lista är att bestämma om det är dags för ordentlig utgång i afton eller ej. Eftersom verkningarna av den gångna toppen-torsdagen börja gå över kan det faktiskt vara dags. (Och sen verkar det ju faktiskt som att precis alla ska ut och då kan ju inte jag vara sämre än så heller...) Spela Civcity kan jag ju faktiskt göra imorgon.

För att återkoppla till mitt tidigare inlägg om master och magister - Lena Eskilsson och Christer Eldh kommer att hålla informationsmöte om just detta på tisdag den tredje mars under lunchen i U203.

Vi ses då och vi ses antagligen ikväll!


 - Cecilia

Har ju självfallet ett tips:

http://www.helsingborg.se/student



Nej nej nej.

Nej, vi har inte bytt namn till Socialhögskolan.
Nej, vi har inte bytt poster, jag och Mia.
Nej, vi hoppas inte på ett obligatorie-avskaffande.
Nej, ett avskaffande innebär inte att vi får garanterat engagerade medlemmar.
Nej, våra medlemmar är inte "elever".

Däremot skulle ett avskaffande av kårobligatoriet inte betyda någon negativ förändring för Service Management Ekonomerna. Vi gör redan idag det man förväntar sig av oss och detta utan att vara beroende av kåravgiften (den går ju fortfarande till en fond i Lund och ligger där i väntan på att vi blir egna).
Tvärtom kan det bli riktigt jäkla roligt att se hur duktiga vi är på just det vi ska kunna, vi som läser Service Management. Kan vi skapa ett sådant värde för medlemmarna att man väljer att vara med trots att man inte måste? Uppskattar studenterna på Campus det vi gör? Internationella dagen, AGORA, utbildningsbevakning och examensdag och allt annat vi gör?

Spännande är det hursomhelst!

 - Cecilia

Lite mediatips från mig:

http://www.lundagard.se/2009/02/25/leijonborg-en-historisk-dag/
http://www.lundagard.se/2009/02/25/sfs-ett-drapslag/
http://www.lundagard.se/2009/02/25/stor-besvikelse-bland-karer-i-lund/
http://www.regeringen.se/sb/d/11248/a/121230

Och så klart:
http://hd.se/skane/2009/02/25/delade-meningar-paa-campus/


Magister, master och civilekonomen...

Det har varit många frågor och än fler rykten om vad som händer med oss som pluggar just nu mitt i infasningen av Bologna. Vad händer med magistern, vilka masters kommer man kunna läsa vid institutionen och så vidare i all oändlighet. Efter ett programråd i veckan har en del av mina frågetecken blivit utträtade och sammanfattningen av dessa följer här:

Vi som fortfarande läser magisterprogrammet kan efter vårt fjärde år översätta vår magisterexamen till en "one-year master". Magistern kommer med andra ord kunna kallas för en masterexamen. En masterexamen är dock alltid två år. Det finns inget "extra-år" på institutionen som vi kan ta till för att komplettera till en fullfjädrad master. Detta på grund av att det fattas 30 hp vetenskapsteori och metod på avancerad nivå under vårt magisterår. Detta betyder också att vi inte kommer vara behöriga till andra skolors ett-åriga masterår heller för att på så vis få ihop till en två-årig master. För att bli behöriga måste vi läsa till dessa 30hp, en extra termin med andra ord.

Ljuset i vad som kan kallas mörker i detta läge är bland annat att (detta enligt institutionen) det kommer att ta väldigt lång tid innan dess att näringslivet kommer att "kräva" en två-årig master av oss. Är det inte näringslivet man vill söka sig till utan snarare en karriär inom akademin är det inte heller några större omställningar som krävs. De med forskarambitioner får helt enkelt fortsätta på det gamla doktorandsystemet som innefattar fyra år som doktorand. Har man en två-årig master är det tre doktorandår som gäller, men summan av år blir ju densamma.
Det kan läggas till att den två-åriga master i Tourism&Hospitality som är planerad endast är en början, fler inriktningar kommer att följa, först en Retail och sedan även en för Health.

För att gå över till diskussionen kring civilekonomtiteln så är detta först och främst inte något som institutionen har något med att göra direkt utan titeln får man efter man sökt medlemskap i fackföreningen Civilekonomerna (kolla gärna hemsidan: http://www.civilekonomerna.se ). Vi som läser det gamla programmet har läst tillräckligt med poäng för att bli medlemmar i denna fackförening. Ni som läser kandidatprogrammet måste lägga till en masterutbildning för att bli behöriga, eller läsa in fler ekonomipoäng.

Mycket av detta kommer också att tas upp under utbildningsdagen, en favorit i repris från förra året, men tills dess - kom gärna ner till oss om ni har frågor!

Nu ska det firas helg!

/Cecilia


SME på besök i Lund och eee-dagarna


Nu har Service Management Ekonomerna varit på besök nere i Lund. Efter lite virrande hittade vi till slut fram till Ekonomicentrum och eee-dagarna som är Lundaekonomernas motsvarighet till Agoradagen. Det var jättekul att se hur de gjort nere i Lund och man blev än mer taggad på vår egen eminenta arbetsmarknadsdag, med katalogsläpp och gästföreläsning redan nu på tisdag!

Allas vår Agora-Janna var naturligtvis tvungen att visa upp sig i pressen :
http://www.lundagard.se/2009/02/19/ekonomernas-arbetsmarkandsdagar-lockade-studenter-pa-jobbjakt/

Halva styrelsen stannade och lyssnade på Cristina Stenbeck, vilket inte var lite häftigt! För övrigt var det väldigt trevligt att för en gångs skull sitta i en föreläsningssal där man inte fryser tårna av sig...

Tillbaks till Helsingborg, Campus, verkligheten och kaffe-case!

/Cecilia

All cred till Internationella utskottet!

Det är alltid riktigt kul att vara kåraktiv, speciellt i vår kår, men det innebär också stunder av, i brist på mer passande ord, förvirring - Vad är det vi gör? Förstår studenterna vad det är vi gör? Bjuder vi inte mest bara på kaffe och printar terminsräkningar?

Idag existerar ingen som helst förvirring. Idag är allt solklart. Idag vet man att Service Management Ekonomerna både verkar och presterar.

Det internationella utskottet med allas vår Guten Morgen/ Bon jour/ Buenos dias- Joanna i spetsen har åstadkommit en dag som inte lämnar någon besviken. Känslan av att gå upp för trappan till U2 och gå rakt in i myllret av undrande studenter, vetande studenter och tipsande företag var så gott som obetalbar. Evenemangen som ordnats av kåren har så klart alltid varit riktigt bra, men det är banne mig extra speciellt när man vet hur mycket tid, slit och engagemang som ligger bakom en sån här dag.

http://hd.se/helsingborg/2009/02/10/internationell-dag-paa-campus/

Stort tack till Joanna och internationella utskottet!

- Cecilia


Ett par ord om listor.

Jag gör listor. Oftast gör jag listor på färgglada papper som jag viker ihop och lägger i filofaxen, men helst gör jag listor i mitt block och sen kryssar jag över allt jag lyckas slutföra. Listorna är oftast en väldigt blandad kompott och "köpa mjölk" och "gå till banken" trängs med "skriva under protokoll" och "maila IKS-Anna". Jag har alltid gjort listor, men nu efter jul har listorna liksom ändrat karaktär, om inte annat så har de blivit längre och flera. 

Att ta över ordförandeposten efter Charlie har inneburit mycket stridande känslor - samtidigt som det är riktigt roligt att få sitta som ordförande för en så fantastiskt peppad (och peppande!) styrelse, så är det tomt i vårt kårrum och vi alla saknar Charlie väldigt mycket.

Samtidigt har situationen givit att det blivit mycket tal om stress, om hur mycket tid och energi som det är värt att lägga på kårarbetet och allt annat man lägger tid på. Vi är inte en organisation som är ensamma om denna situation utan även en del andra kårer har råkat ut för ungefär samma sak och därför skickas vi  i Helsingborgs studentorganisationers styrelser på stresshanteringskurs nu på onsdag (detta är en av förmånerna som kommer av att vara engagerad i en studentvänlig stad som HBG). 

Förhoppningsvis kommer vi där få lite nya redskap till att handskas med den vardag som på ett sätt är så otroligt rolig att den tydligen också blir lite farlig.  Jag hoppas även att vi får höra att listor är ett utmärkt sätt att handskas med stress, det och att se på Lipstick Jungle (hur löjligt det än är) med bästa polaren på måndagkvällar.

Stress åsido, nu tänker jag se fram emot en härlig vecka med strategi och verksamhetsstyrning, med oändliga listor, med frukostmöte och kaffetrappa och med en spexhelg för att runda av det hela. Och jag vet att vi alla ser fram emot herr Nissers närvaro här på Campus snart igen!

Med hopp om listor, lustar och laster,

 - Cecilia




Att veta vart du är på väg.

Att köra ner sig i nuet är något jag ser många göra för ofta. Stirra sig blind på det som är rakt framför. Se hindren men inte det vackra bakom. Det brukar kallas för tunga perioder för de som befinner sig där. "det är mycket nu" , "prata inte om det", "måndag igen??". Ihopsäckad, nere och överkörd. Inte veta var fokus ska ligga. De flesta har sådana perioder, vissa oftare än andra. Ett fåtal verkar aldrig ha dem. Själv har jag varit där, djupt där nere. Det var tack och lov flera år sen nu det var som värst. 

Målet måste ju vara att undvika att dessa perioder helt eller se till att de blir så korta och så få som möjligt. 

Jag fick ett råd för några år sen som jag aldrig glömmer. Det var från Göran. Han sa "Charlie, När någon ger dig ett gott råd, lyssna noga och försök följa det." Det var det bästa råd jag någonsin fått. Det lätt mig till att försöka lyssna extra noga, vara lite mer observant när någon försöker förmedla något de tycker är viktigt. Det har ledt till att jag spetsat öronen vid andra råd som jag minns väl. Det råd som jag tycker är viktigast att ha i ryggen måste nog ändå vara: "Börja med slutet i åtanke." I alla beslut och vägval du gör så "börja med slutet i åtanke." Gör du det är det troligt att beslutet blir något bättre och leder i rätt riktning för dig. 

Vet du vad du vill uppnå spelar det ingen roll att du inte vet hur du ska nå dit. Det löser sig ändå. Har du bilden framför dig på vad du vill göra kommer du hitta en väg dit. Det svåra är ju bara att veta vad du vill. Jag spenderar väldigt mycket tid åt den tanken, vad är det EGENTLIGEN jag vill göra. Vad är målet? Det spelar ingen roll att du gör fel sak förbannat bra. Det är mycket bättre att göra rätt sak halvbra. Då är du i vart fall på väg åt rätt håll: åt målet.  

Men vad är målet? Finansiell säkerhet? Goda vänner,? Bra hälsa? Ett guld i någon sport? En värld utan fattigdom och svält? VG på en tenta? Att bli ihågkommen? vad som helst. Olika männsikor brinner för olika saker och olika mål är olika stora men inte olika viktiga för människorna som har dem. Har du bara ett tydligt mål och en vilja att nå dit kommer du förr eller senare fram. Om du kämpar.

 För dig som inte vet vad ditt mål är ska du få ett råd av mig: Hitta på ett mål, något med låg ribba. Det ska ta max en månad att uppnå och något du funderat på ett tag. Det kan vara vad som helst, men gör det tydligt och mätbart. Börja i det lilla. Det kan vara allt från att läsa ut boken du la undan för några år sen till att fråga ut honom eller henne (du vet vem). Bestäm dig sen för att nå det. Oavsett vad. Se sen vad som händer. 

Vi kan så mycket mer än vad vi tror. 

Det tror i vart fall jag.

Ta ett steg till i rätt riktning så finns jag med dig på vägen.
Charlie (som just nu letar nästa stora mål)

Stjärnögon, ett annat ord för empowerment.

I lördags var det GetUp!
På wallmans salonger ordnar Forza en härlig mingelfrukost en gång i månaden. Sen bjuds det på underhållning, föreläsning, hemlig gäst och utlottning av priser.

Känner du igen konceptet? Helt rätt, det är modellerat på Mih's Frukostklubb men är inte lika ofta, inte lika tidigt men, tro det eller ej, nästan mer inspirerande. Dessutom är det helt gratis för oss studenter.

I Lördags klev jag upp och gick dit utan att riktigt veta vad jag skulle förvänta mig. Gästföreläsare var Lou Rossling, utsedd till årets talare 2003 och en inspiratör i världsklass. Hon talade om vikten av empowerment, fast med lite andra ord. Hon beskrev det som vi alla känner igen, den blicken av liv som de flesta barn har men som kan kvävas av omgivningen alldeles för lätt. Denna blick beskrevs som stjärnögon och enligt Lou är det något alla kan få, och alla kan ta fram hos våra medmänniskor. Jag satt och rös av välbehag under föreläsningen. (när gjorde du det i u203 senast?)

Efter Lou var det som sagt en hemlig gäst, och han förblir hemlig för er som inte var där... Sen lottades det ut lite prylar, som en Ipod och annat smått.

Jag ser verkligen fram emot den 6 december när Malin Nilsson är huvudakt.
Läs mer på GetUp! 
Så häng med mig dit.

Varma hösthälsningar,
Charlie (nu med ännu större stjärnögon)



Inspirera, motivera, engagera

Överst på listan för vad en ledare ska göra finns ofta dessa ord: inspirera, motivera, engagera. Det läser vi om på molen bland annat.  Idag tänkte jag hålla min blogg lite kort och bara slänga ut en länk. En länk till en person som jag följt i knappt ett år. Dessvärre är han inte vid liv längre, han gick bort för cirka två månader sen men det gör inte att det han hade att berätta inte är värt att återberätta. Lyssna på honom och låt honom Inspirera, motivera och engagera.
Vill du bläddra i hans bok har jag den ofta i väskan, så hugg mig eller kom ner på kårrummet så kan du få se den och dvdn. Avsett nu minst en timme av din tid, gärna två. Titta och lyssna på Randy Pausch. Börja med the last lecture och fortsätt med time management.  

Vänlig hälsning,
Charlie
Ordf.


Min gode vän TED

Jag har turen att få träffa massor av inspirerande människor varje dag. Dessutom har jag äran att kalla många av dem för mina vänner. Detta inlägg kommer inte handla om dem för jag vet inte hur jag med ord skulle skriva hur mycket jag uppskattar dem alla. Jag tycker mycket om att lyssna på folk som är inspirerande och detta kommer handla om en av mina dagliga rutiner. Varje dag, givetvis med några få undantag, tittar jag på de filmade föreläsningar som läggs ut på Ted.com. TED står för teknologi, underhållning och design (fast på utrikiska) och är i grund och botten en konferens där framstående människor från en rad olika fält samlas för att dela med sig av vad de tycker är idéer som är värda att sprida. Jag tycker det är viktigt med drömmar och mål. Min dröm är att få tala på TED (Den extrema drömmen är att skapa en TED konferens i Europa, och hålla i den), mitt mål är att få gå på konferensen inom 20 år. 

Med ett mål att få gå på konferensen inom 20 år, 5 år mer än den funnits vill jag visa lite på hur svårt det är att få gå. Inte nog med att det kostar 6000. Då är det Dollar vi snackar. Det finns endast ett fåtal biljetter och du måste  söka och berätta varför just du förtjänar att få en plats, dessutom måste du nästan känna någon där och bli rekommenderad för att få gå. Alltså långsiktigt mål. Föreläsningarna ligger på cirka 18 minuter, är ofta i högt tempo men är av genomgående hög kvalité.  

Tills jag blir inbjuden och har råd att gå på TED får jag väl passa på att  titta på de filmade föreläsningarna gratis på deras hemsida. Jag slutar alltid titta med ett leende på läpparna. Vem vet, kanske du hittar något du gillar oavsett om det är Hans Roslings föreläsning om statistik, Tony Robbins om motivation, Al Gore om Klimatet, Jill Bolte Taylor om Stroke, eller Nicholas Negroponte om 100 dollars laptop eller Cliff Stoll om Allt.

Med detta vill jag avsluta med ett treminutersklipp om framgång hämtat från TED:


 
(funkar inte den inbäddade spelaren ligger den även här)
Nu till middag på villan,
Charlie

LIVE FRÅN BG-KÖN

Då var det dags igen...
kön timmen innan!

(photo: Courtesy of Maggan!)
Det är inte vi som fixar resan, men man får ju ställa upp för grannföreningen  och hänga på när en stor del av Campus åker ner till Alperna.... Tälten är uppe... kaffet kokat, grillen på plats och kön ringlar lång. Såhär timmen innan släppet av de 100 biljetterna till Bad Gastein 09 är stämningen på topp. Suspicious minds spelas givetvis på repeat. Gamla och dryga, nyblivna studenter, erfarna åkare och gamla stampusordföranden. alla är här...

Det är alltid kul när det händer saker, extra kul när det blir bra uppslutning. Vi ses i backen. Och givetvis efteråt. Fram tills dess får ni hålla tillgodo med gästföreläsningar och andra event som kåren och stampus ordnar på campus.

Med hopp om en biljett till BG!
Charlie,
Hooman och Maggan hälsar, (kötid 10h 35 min...) hittills...

Kandidatuppsats, jobb och världskrig...

Idag har varit en sån dag... som man har ibland. En dag som börjar så fantastiskt bra som vissa dagar faktiskt kan göra! Allting är perfekt på morgonen! Och sen när man går utanför dörren... så börjar saker och ting gå fel... men det är bara massvis med småsaker som går fel som läggs ihop och gör att man går runt och är småirriterad!

Jag kom lite mer försent till gruppen än vad som accepteras (jag mutade dem i och för sig med kakor - så jag tror att jag blidkade dem). På stadsbiblioteket fick vi faktiskt rätt på vårt fokus inför kandidatuppsatsen men vi hittade inga givande böcker alls (det visade sig att de böckerna vi var ute efter helt enkelt inte existerade längre... så nu får vi beställa och ha oss istället). Glömde lunchlådan på skolan - gruppen skiljs för lunch på olika håll - gick tillbaks till skolan för att hämta min lunchlåda - går hemåt för att träffa gruppen hemma hos mig - inser i mitt trapphus att jag har GLÖMT ATT HÄMTA LUNCHLÅDAN.

Kl 14 skulle jag vara på jobb och ha en uppföljning med hjältinnan som ska ta över mitt jobb. Trillar in lite försenad, fortfarande utan lunch i magen, och genomför världens mest ostrukturerade uppföljningsmöte....
Kl 1530 är det möte med chefen för att ha uppföljing på mitt nya uppdrag - FORTFARANDE UTAN LUNCH I MAGEN, vilket gjorde att det var ganska svårt att koncentrera sig mellan varven.

Skulle träffa några kompisar hemma kl 17 för att spela ett klassiskt men ack så nördigt brädspel - Axis and Allies (avancerad form av Risk... skulle man nog kunna beskriva det som)... jag kom ifrån jobb först kl 1730... glada miner från kompisarna?
Tror inte det....
Fick jag jättemycket stryk i spelet och förlorade jättejättemycket?
Absolut.

Till dessa sakerna jag berättat om ska det läggas massa småsaker... som jag inte ens vill upprepa... för då blir jag irriterad igen...

Nu ska jag sova och få ett slut på denna dagen!


Afton på er!

-Daniel


Halvvit helg... är det en beige helg?

Det här med blogg... jag måste erkänna att det inte riktigt är min grej. Eller så är det kanske bara så att jag bara inte riktigt kommit igång? (Om man jämför med Arvidsson som blivit bloggnarkoman nyligen... så har jag verkligen inte kommit igång)


Ännu en helg har kommit och gått. För min del har det varit något av en långhelg.
Förfest i fören i torsdags, har fått återberättat om en lagom salongsberusad - i en väldigt stor salong - ordförande som tog tag i mikrofonen och framförde "ja va vore livet utan Helsingborg" för en lagom entusiastisk publik. Efter båtarna var det mellanfest och kvällen avslutades på Villan - där samme ordförande tillsåg att den glassboard (ni vet... en whiteboard av glas) omvandlades till ett tretusenbitarspussel. Man skulle kunna säga att denne ordförande hade en helkväll.


På fredagen fyllde allas våran informationsansvariga år! Detta firades i Vallgatans festlokal. Kvällen till ära var det 90-talstema. AXE, flanellskjortor och jeansklänningar. Arvidsson hade stolt införskaffat vinflaskor med korkar som fungerade som glas - vilket han var väldigt entusiastisk över. Han hade till och med raggat upp en eller annan donna i kön på systemet genom att briljera med sitt fynd! Det ni! Inte alla som kan ragga upp någon i system kön, undrar om bristen på utdelade telefonnummer berodde på bristen på boende hos de uppraggade?
Dock var det ett gott vin! Tack! :)

Lördagen inleddes med en promenad i solskenet som gick ut på att införskaffa så mycket onyttiga saker som möjligt (glass, läsk, godis, chips), hyra några noga utvalda filmer - Big Fish, the squid and the whale och Pans labyrint - plus en mindre noggrannt utvald - Michael Clayton -  som vissa "verkligen trodde skulle vara bra" (MEN SOM SJÄLV OCKSÅ SOMNADE).  
Filmmaratonet var dock ett faktum. 

Söndagen har gått åt till att läsa in sig på alla de artiklar och uppsatser som jag lovat övriga medlemmar i kandidatuppsatsgruppen att ha koll på inför tisdagens möte. 
Såhär på söndagskvällen får jag alltid en nostalgisk känsla över "söndagsångesten"... alla ni som gjort lumpen vet nog precis vad jag pratar om. Den där känslan av att snart är det måndag... och för varje minut som går... så är det ännu mindre helg och ledighet kvar. Men som student är det ju egentligen ingen större skillnad på helg och vardag så den där söndagsångesten har varit borta ett bra tag. 
Kommer den tillbaka nu när man ska börja jobba efter sommaren tro?

Har lovat att vara duktig nu när jag ansvarar för bloggen.
Så jag ska återkomma med fler - kortare - inlägg!

Fridens!

Daniel,
ordf


5 dagar i backen...

Hoppas att ni ursäktar franvaron av den fina bokstaven a med ring över. Det visar sig att österriksika tangentbord inte är utrustade med denna vackra bokstav.

Kl 12 i mandags lämnade 120 tappra och glada studenter Helsingborg med sikte pa Bad Gastein och en veckas skidakning med allt som hör därtill! Vi anlände kl 0700 pa tisdag morgon och formligen kastade oss ut i backarna, efter backarna var det after ski (det visar sig att trubaduren som kör after skin pa var närmsta pub har en enastanede repertoar pa ungefär 7 olika latar).
Efter 5 dagar av det hardaste studentlivet man kan tänka sig - dvs. fest varenda dag - ska vi idag, lördag, bege oss hemat.

Sa vitt jag vet sa har ingen av oss nagra allvarligare skador, förutom en kollektivt uppsamlad bakfylla vilken kommer drabba oss alla i bussen pa vagen hem. Givetvis haglar dock skvallret och bilder pa saker man inte minns att man gjort!

Sa pa mandag är det än en gang tillbaks till föreläsningar, uppsatser och tentor - men med en härlig skidglasögonsolbränna, ont i alla muskler (även de man inte visste att man hade) och ett löfte om att inte festa pa ett bra tag - eller iallafall förran pa torsdag pa Villan. 


 Allt gott!

- Daniel Nilsson, ordf 07/08


Tankar kring engagemang

Jag har varit aktiv inom både kåren och Stampus mer eller mindre hela min tid på Campus, som nu är uppe i fantastiska 2,5år. Innan jag började på Campus gjorde jag lumpen, då var jag aktiv i förbandsnämnden och representerade andra värnpliktiga.

Under gymnasietiden var jag med i elevrådet samtidigt som jag var väldigt aktiv i ett politiskt ungdomsförbund - de av er som känner mig vet vilket och ni andra kan förmodligen gissa er till det utan större svårigheter.

Under högstadiet var jag också med i elevrådet ... och går man tillbaka så långt som till när jag gick i sexan... så var det då jag inledde min karriär när det gällde engagemang kring skola och politik som ordförande för miljörådet ute på Mörarps skola strax utanför Helsingborg. Jag fick planterat hela sju träd under min mandatperiod - det ni!


Några av mina vänner anklagar mig, kanske med all rätt, för att vara beroende av att engagera mig, andra ifrågasätter hur f*n jag orkar med det och åter andra undrar bara rätt och slätt: "varför?".


Dessa frågorna ställs nästan utan undantag av människor som När jag ställs inför de av mina vänner som själva inte engagerar sig på ett eller annat sätt så brukar jag vilja ställa ungefär samma frågor till dem: VARFÖR engagerar inte du dig? Hur orkar du bara flyta med utan att påverka - bara döda fiskar "simmar" ju med strömmen!


Men de som aldrig engagerat sig kommer aldrig förstå...
De kommer aldrig förstå att det är genom sitt engagemang som man kan prova allt det man har läst om i skolan - i synnerhet på en så pass praktisk och samtidigt akademisk utbildning som Service Management.

De kommer aldrig förstå att det är genom sitt engagemang som man kan komma i kontakt med verkligheten och med verkligheten menar jag människor, föreningar och företag. Och det är ju verkligheten vi läser, tränar och övar för att klara av att hantera - hela vägen från det att vi börjar ettan och lär oss att läsa.

De kommer aldrig att förstå värdet av att kombinera övning med verklighet - du hade aldrig lärt dig att cykla om du försökt läsa dig till det! Som nästan allt annat här i världen handlar livet efter skolan om learning by doing, och varför inte ta chansen att tjuvstarta genom att engagera dig? På skolan, i en förening utanför skolan eller genom ett extrajobb som utmanar dig!


Så... mitt råd till ALLA är att prova på att engagera sig! Och när ni gör det, ta till vara på chansen eller uppdraget och se till att du når din fulla potential genom det. Du kommer lära dig fantastiskt mycket om både dig själv och världen!
Gör inte avkall på allt annat till förmån för skolan! Om omsätter det du läser i kurslitteraturen till praktisk handling kommer du ha mycket lättare för att lära dig och du för upp dina studier på en helt ny nivå!


Att säga "Jag sätter skolan först" är i min värld detsamma som att sticka huvudet i sanden och inte låtsas om allt som händer runtomkring!


Jag avslutar mitt första blogginlägg med ett slitet men passande ordspråk: "Carpe diem!"

Daniel Nilsson, ordf SME 07/08
[email protected]


Nyare inlägg
RSS 2.0