Kårblogg

Jag såg en film i lördags, en sån där film som är tänkt att göra en lite kontemplerande, man ska gärna stanna upp och reflektera över sin tillvaro. Fjärilen i glaskupan heter den ungefär och handlar om en före detta Elle-redaktör som drabbas av en stroke som gör att han blir förlamad i nästan hela kroppen. Han förlorar alltså makten över hela sin kropp, förutom sitt ena öga. Filmen var riktigt bra och jag som aldrig släpper mobilen ur sikte missade ett par sms under de två timmarna. Vad den här killen gör är att lära sig kommunicera genom att blinka. Blinka! Och inte nog med detta, han bestämmer sig för att skriva en bok. Genom att blinka! Kan man ens tänka sig tiden det tog? Klart man börjar reflektera.

Hela söndagen reflekterade jag. På måndagen - inte så mycket reflekterande längre. På måndagen blev jag tidsbitch nummer ett och gick ifrån ett pilatespass tjugo minuter efter det startat, inte bara besviken på det riktigt dåliga passet utan även riktigt förbannad! Hur vågar den här människan ta min tid och slösa bort den hej vilt genom att vara kass?! Livet är för kort för dålig pilates! Så mycket för det reflekterandet säger jag. Jag tror att den här sidan av mig är den samma som vill sparka folk på hälsenan när de går framför mig på väg till bussen/tåget/kårrummet/föreläsningen. Hur vågar du gå så långsamt, jag har ju bråttom!

Och detta är alltså efter att jag sett en film om en kille som inte kan ta sig någonstans alls och pratar med ena ögonlocket. Jag tror att det är dags att börja reflektera igen. Ska göra det i helgen.

Hastiga hälsningar,
Cecilia
Utbildningsansvarig