Kårblogg

Igår kväll var det dags för valting i Lund. Som ni vet har jag sökt till ordförande för CHSK (Campus Helsingborgs Studentkommitté) som är en LUS (Lunds universitets studentkårer)-kommitté med uppgift att bevaka campusstudenternas intressen. Klockan 17.00 infann jag mig på Ekologihuset (helt galet vad många universitetslokaler det finns i Lund) för att presentera mig för tinget och besvara eventuella frågor angående min kandidatur. Trots all (nu i efterhand helt ogenomtänkt) stress över detta fann sig plötsligt ett inre lugn när jag vill hittat fram och började förstå vad det handlade om. Paniken kom dock tillbaks som en käftsmäll när det börjar diskuteras huruvida vi skulle lyckas vara klara till 22.30 eller ej. Vad är det med LUS och galet långa möten tänkte jag och började raskt fundera över vad de här människorna skulle säga om de visste att vårt vårmöte är planerat till ungefär precis en trekvart under en lunchrast...? Svaret på det hittade jag så småningom mellan raderna - streck i debatten är odemokratiskt.

Proceduren för att välja de poster med motkandidaturer gick iallafall till ungefär så här: En kandidat fick presentera sig i ungefär en kvart, varpå det följde frågor medan de andra kandidaterna väntade utanför. Motkandidaterna fick göra detsamma. Sedan fick alla kandidater vänta utanför medan det diskuterades vem som var mest lämpad (detta blev ganska hätskt mellan varven, "jag vill inte vara elak, men...").  Det var mycket diskussioner, det var mycket mötesformalia - det var helt enkelt mycket. Fem och en halv timme senare trillar jag ut, som nyvald kommittéordförande med många nya perspektiv och erfarenheter. Detta är alltså studentdemokrati på högsta nivå. Tinget verkade nöjda med valet av presidium och det är jag också och jag förstår nu varför det krävdes fem timmar, under diskussionernas gång ändrade jag åsikt ett par gånger. Men jag kan liksom inte låta bli att känna  att det är en oerhört liten skara, ungefär tjugofyra ledamöter med rösträtt, som nu valt vem som ska leda denna stora (och extremt fascinerande) organisation. Att de är väl lämpade är jag i alla fall övertygad om.

Nu så, tillbaks på Campus (universitetets konkurs-nånting) för att alldeles strax ha frukostmöte med SM-ekonomernas (det gråa och diffusa gänget i Helsingborg) styrelse!



"Borta bra men hemma bäst" har aldrig passat så väl.

/Cecilia


Ps. Kolla Lundagård (www.lundagard.se) om du är nyfiken på det nya presidiet! Ds.

En jätterolig slasquesittning resulterade i ett ganska trött huvud imorse som dessutom ansåg sig vara ganska ledigt. Sedan ringer telefonen. Institutionen ville gärna berätta för mig och min kandidatgrupp att vi som bara skriver på c-nivå inte är så duktiga att de egentligen vill ge oss några kontakter till partnerföretagen. Detta är något jag egentligen vet men gång på gång väljer att förtränga. Nu blev det svårt att ignorera och en massa frågor poppar upp (igen):
1. Vad sjutton är det vi lärt oss de senaste åren?
2. Hur ska kandidatstudenterna kunna gå färdiga ut efter tre år?
3. Varför har vi inte partnerföretag som vill hjälpa oss?
4. Hur tänker man om man menar att vi är lämpade efter fyra år när det inte ligger någon kurs som förbereder oss mer för "hantverket"? En valbar, en inriktningskurs, en managementkurs och sedan magisteruppsatsen. Är det tanken att vi på kandidaten endast ska lära oss av våra misstag för att sedan vara lämpliga magistrar?
Efter lite filosoferande: Det är inte branschkoordinatorernas fel att vår utbildning uppenbarligen mest bara är luft och att vi efter tre år fortfarande inte kan prestera något vettigt. Och tanken är nog bra egentligen. Kandidaten ska vara teoretisk och därför får företaget inte ut speciellt mycket av det vi skriver. Men då är ju en tanke att ta bort metoddelen helt och hållet? Kravet är tio intervjuer (eller motsvarande). Vi kan ju naturligtvis intervjua personer på andra företag men är det inte lite oschysst att utsätta dem för vår inkompetens? En teoretisk uppsats kanske ska vara just det, en massa bläddrande helt enkelt.

Det hade varit mycket lättare för oss att hävda oss på arbetsmarknaden om åtminstone de som utformar vår utbildning hade trott på oss.

Nej men glad påsk på er då!

Bittra hälsningar,
Cecilia

Det är mycket nu. Finns det något som yttras oftare i min lilla sfär? Tror inte det. (Skulle väl vara: "Vi tillsätter en grupp", eller:" Jag vill inte vara negativ men...") Men jo visst, det är mycket nu. Det är mycket mest hela tiden. Jag märker det speciellt nu när jag tänkte blogga om FlyING-festivalen och behovet av funktionärer till denna. Vi fick kritik häromsenast för att vi skickar ut en faslig mängd mail, information overload så att säga. Men det görs en faslig massa inom SME och det hade ju varit synd och skam om inte ni fick reda på allt som händer. (Måste passa på att säga att om det är något du vill ordna till och se till att vårt budskap kommuniceras på rätt sätt - sök till informationsansvarig!)

Men hur som helst -  FlyING-festivalen! Jag sitter i en festivalgrupp med representanter från SME och de andra organisationerna och tillsammans ska vi ordna ihop ett par festivaler och den största av dessa är just FlyING-festivalen. Ni som varit med förut vet redan att FlyING är en del av Teknologernas nollning som innebär att de andra sektionerna i Lund kommer upp till ingenjörssektionen här i Helsingborg med varsin farkost som de sedan tävlar med genom att hoppa av en ramp nere i norra hamnen. Skillnaden i år är att vi ska koppla ihop detta fantastiska event med SME's och socionomernas nollning. Därför ligger nu FlyING på lördagen den 5 september, samma dag som SME har stora poängjakten. Båda dessa evenemang är liksom färdigutvecklade var för sig och därför slås det nu ihop för att göras större och bättre! Och nu letar vi alltså funktionärer som vill kränga käk och öl, återuppleva nollningen och allmänt ha en trevlig dag!

Hör av dig om du är intresserad!

/Cecilia