Man blir ju så trött...
En jätterolig slasquesittning resulterade i ett ganska trött huvud imorse som dessutom ansåg sig vara ganska ledigt. Sedan ringer telefonen. Institutionen ville gärna berätta för mig och min kandidatgrupp att vi som bara skriver på c-nivå inte är så duktiga att de egentligen vill ge oss några kontakter till partnerföretagen. Detta är något jag egentligen vet men gång på gång väljer att förtränga. Nu blev det svårt att ignorera och en massa frågor poppar upp (igen):
1. Vad sjutton är det vi lärt oss de senaste åren?
2. Hur ska kandidatstudenterna kunna gå färdiga ut efter tre år?
3. Varför har vi inte partnerföretag som vill hjälpa oss?
4. Hur tänker man om man menar att vi är lämpade efter fyra år när det inte ligger någon kurs som förbereder oss mer för "hantverket"? En valbar, en inriktningskurs, en managementkurs och sedan magisteruppsatsen. Är det tanken att vi på kandidaten endast ska lära oss av våra misstag för att sedan vara lämpliga magistrar?
Efter lite filosoferande: Det är inte branschkoordinatorernas fel att vår utbildning uppenbarligen mest bara är luft och att vi efter tre år fortfarande inte kan prestera något vettigt. Och tanken är nog bra egentligen. Kandidaten ska vara teoretisk och därför får företaget inte ut speciellt mycket av det vi skriver. Men då är ju en tanke att ta bort metoddelen helt och hållet? Kravet är tio intervjuer (eller motsvarande). Vi kan ju naturligtvis intervjua personer på andra företag men är det inte lite oschysst att utsätta dem för vår inkompetens? En teoretisk uppsats kanske ska vara just det, en massa bläddrande helt enkelt.
Det hade varit mycket lättare för oss att hävda oss på arbetsmarknaden om åtminstone de som utformar vår utbildning hade trott på oss.
Nej men glad påsk på er då!
Bittra hälsningar,
Cecilia
1. Vad sjutton är det vi lärt oss de senaste åren?
2. Hur ska kandidatstudenterna kunna gå färdiga ut efter tre år?
3. Varför har vi inte partnerföretag som vill hjälpa oss?
4. Hur tänker man om man menar att vi är lämpade efter fyra år när det inte ligger någon kurs som förbereder oss mer för "hantverket"? En valbar, en inriktningskurs, en managementkurs och sedan magisteruppsatsen. Är det tanken att vi på kandidaten endast ska lära oss av våra misstag för att sedan vara lämpliga magistrar?
Efter lite filosoferande: Det är inte branschkoordinatorernas fel att vår utbildning uppenbarligen mest bara är luft och att vi efter tre år fortfarande inte kan prestera något vettigt. Och tanken är nog bra egentligen. Kandidaten ska vara teoretisk och därför får företaget inte ut speciellt mycket av det vi skriver. Men då är ju en tanke att ta bort metoddelen helt och hållet? Kravet är tio intervjuer (eller motsvarande). Vi kan ju naturligtvis intervjua personer på andra företag men är det inte lite oschysst att utsätta dem för vår inkompetens? En teoretisk uppsats kanske ska vara just det, en massa bläddrande helt enkelt.
Det hade varit mycket lättare för oss att hävda oss på arbetsmarknaden om åtminstone de som utformar vår utbildning hade trott på oss.
Nej men glad påsk på er då!
Bittra hälsningar,
Cecilia
Kommentarer
Trackback
