Det verkar som att ingenjörerna börjar nu.

Efter en sommar med ett öde Campus, där kylskåpen luktat illa av kvarglömd mat och där vi enstaka tappra själar som stannat kvar över sommaren fått navigera oss mellan sophögarna (eftersom vi aldrig varit här samtidigt som nyckeln till soprummet varit här) så börjar det nu hända saker. Igår insåg vi att vi hädanefter kommer att vara här så mycket att det faktiskt är lönt att köpa mjölk till kaffet. Och idag, idag är vår lilla dungeon bakom cafeterian fylld med ingenjörer. De har liksom vi fått sina novischeri- och faddertröjor. Och jag inser att Varannan Vatten förenar oss. (Och oförmågan att få till andra villiga sponsorer, men det är en annan historia.)

Det börjar nu!

/Cecilia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0